Digital Transport Southern Stockholm

Projektet Digital Transport Southern Stockholm (DTSS) omfattar det geografiska området som sträcker sig från den nybyggda Norviks hamn i Nynäshamn längs väg 73 mot Stockholm. Hamnen är den numera största godshamnen i Stockholmsområdet. I projektet har representanter från regionen och kommuner längs väg 73 medverkat samt Trafikverket, KTH och företag inom fordonstillverkning, kommunikation och digital infrastruktur. 

Övergripande mål

Det övergripande målet har varit att utveckla en triple helixsamverkan med en gemensam vilja att öppna för innovation och nyskapande. Genom forskningsbaserad kunskap och scenarioanalys har en samsyn etablerats mellan aktörer i den södra delen av Stockholmsregionen kring hur smarta, multimodala verksamhets- och styrningsformer kan etableras för godstransporter som möter kraven på transporteffektivitet, klimatanpassning och trafiksäkerhet. 

Genom att sikta på skalbarhet i lösningar och praktiska tillämpningar ger DTSS förutsättningar för lärande i regionen, men också i ett vidare geografiskt perspektiv. 

Frågeställningar

För att möta det övergripande målet har en rad workshops och intervjuer anordnats där relevanta intressenter bjudits in för att diskutera komplexiteten. Lindholmen Science Park har tillsammans med KTH ansvarat för genomförande och KTH har sedan analyserat referensaktörernas svar i intervjuer och workshops utifrån tre områden: 

• Hitta vägar för att påskynda omställningen till en hållbar transportsektor, med digitalisering och elektrifiering som möjliggörare.
• Hitta praktisk anpassning mellan teknisk, offentlig och privat sektor genom att fokusera på ett konkret regionalt område.
• Testa potentialen i strukturerade modelleringsmetoder för att hitta vägarna och anpassning som nämnts ovan. 

Resultat

Analysen av workshops och intervjuer resulterade i ett ramverk som bygger på sex delar:

1. Fokus har varit att studera väg 73:s möjligheter till omställning men för att åstadkomma verklig hållbar omställning krävs multimodalt perspektiv där andra transportsätt än väg används i högre grad.

2. Alla aktörer uppfattar sig själva som möjliggörare av omställningen, men ingen ser sig som ansvarig. Ledarskap är svårt att identifiera.

3. Elektrifiering och digitalisering ses ofta som gemensamma möjliggörare, men har helt olika dynamik. Elektrifiering är konkret och involverade aktörer är lättare att identifiera. Digitalisering är abstrakt, har väldigt olika betydelse beroende på aktör och är svårt att konkretisera.

4. Det finns en grundläggande tro på att teknikutvecklingen kommer att ”rädda världen”. Inställningen är att tekniska produkter och lösningar löser komplexa problem och att marknaden själv ger optimala lösningar.

5. Intressenter efterfrågar och söker rådighet och mandat. Offentliga myndigheter vill ha mer proaktiv roll medan teknikföretag vill hitta sin roll i omställningen av transportsektorn. Det finns också en uppsjö av befintliga samarbetsarenor. Ingen har tydligt mandat, men många identifierar att de kommer att sitta med problemen om omställningen inte sker.

6. Innovationsmodellen är generellt organiserad kring samspelet mellan offentlig och privat sektor. Det finns väldigt lite uppmärksamhet för interaktionen mellan ”top-down design” och ”bottom-up”-omvandling

En slutsats är att det behövs en nationell samordnare av digital infrastruktur. Se bifogad projektrapport för mer information om detta.

Slutsatser

Detta områdesspecifika projekt som siktat mot att hitta lösningar för omställning har bidragit till att förstå varför många omställningsmål kring elektrifiering och digitalisering hittills inte har resulterat i faktiska förändringar. Detta projekt (med tydlig geografisk avgränsning kring väg 73) har visat vilka de inblandade aktörer är och deras mandat och rådighet utmanades genom att frågorna blev allt mer konkreta. Däremot rör sig transporterna bortom projektområdets gränser vilket gör omställningsarbetet mot elektrifierade och digitala transporter i den aktuella regionen än mer utmanande.

Aktörssamverkan är avgörande och avsaknaden av en nationell samordnande funktion för digital infrastruktur är tydlig då det annars fortsatt kommer förlitas på att teknikutvecklingen ska lösa komplexa problem. Detta riskerar att fokus hamnar på lärande och teknisk utveckling, snarare än faktisk omställning.

Det samverkande förhållningssättet med hjälp av strukturerade modeller, som använts i workshoparna, har varit utmanande för deltagarna att hantera. Dock har dessa resulterat i konkreta resultat som synliggör tidigare okända mönster i hanteringen av omställningen mot en hållbar transportsektor.